![\"\"](\"https:\/\/helsinkijazz.fi\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Heikki-Sarmanto-and-Juhani-Aaltonen-in-1990.jpg\")
Vid sidan av studiomusiken etablerade sig Aaltonen snabbt som en av de centrala akt\u00f6rerna i den lilla krets som under b\u00f6rjan av 1960-talet b\u00f6rjade skapa en ny finl\u00e4ndsk modern jazz. Aaltonens f\u00f6rsta jazzinspelning var med Esa Pethmans ensemble p\u00e5 skivan The Modern Sound of Finland fr\u00e5n 1964, vilken ofta har betraktats som den f\u00f6rsta finl\u00e4ndska inspelningen av modern jazz. Snart inledde Aaltonen ocks\u00e5 ett n\u00e4ra samarbete med tre av de viktigaste personerna i hans karri\u00e4r d\u00e5 Henrik Otto Donner, Heikki Sarmanto och Edward Vesala alla turvis s\u00f6kte sig till samarbete med honom. \u00c4ven Eero Koivistoinen var under flera \u00e5r en viktig samarbetspartner. Fr\u00e5n slutet av 1960-talet ledde projekten med dem till n\u00e5gra av den tidens mest centrala finl\u00e4ndska modern jazzinspelningar, s\u00e5som Flowers In The Moon, Counterbalance, Like A Fragonard och Everything Is It med Heikki Sarmanto; En Soisi Sen P\u00e4\u00e4ttyv\u00e4n och Strings med Otto Donner; Nykysuomalaista, Nana, Hot Lotta, Nan Mandol, Rodina och Satu med Edward Vesala; samt Odysseus och Wahoo! med Eero Koivistoinen. Samarbetet med Edward Vesala resulterade ocks\u00e5 i Aaltonens f\u00f6rsta skivor i eget namn: Etiquette (1974), Springbird (1976) och Prana (1981).<\/p>\n
F\u00f6rutom studioarbete och olika sm\u00e5grupper var Aaltonen \u00e4ven en av grundarmedlemmarna i Uuden Musiikin Orkesteri (UMO) \u00e5r 1975 och deltog i orkesterns verksamhet i \u00f6ver ett \u00e5rtionde, tills han \u00e5r 1986 tilldelades ett 15-\u00e5rigt konstn\u00e4rsstipendium och l\u00e4mnade dess fasta ensemble.<\/p>\n
Aaltonen var ocks\u00e5 aktiv i samarbetet mellan nordiska jazzmusiker. Deltagandet i Nordic All Stars under b\u00f6rjan av 1970-talet och i The Scandinavian Jazzensemble under b\u00f6rjan av 1980-talet bidrog till att Aaltonen ansl\u00f6t sig till basisten Arild Andersens kvartett, vars v\u00e4l mottagna skivor (Green Shading Into The Blue och Shimri) i slutet av 1970-talet bidrog till att h\u00f6ja hans internationella status.<\/p>\n
P\u00e5 1980-talet fick Aaltonen en religi\u00f6s v\u00e4ckelse och \u00e4gnade sig i allt st\u00f6rre utstr\u00e4ckning \u00e5t b\u00e5de andlig musik och den gemenskapsverksamhet som var f\u00f6rknippad med den, \u00e4ven om hans samarbete s\u00e4rskilt med Heikki Sarmanto men ocks\u00e5 med Henrik Otto Donner och till exempel Jukka Linkola fortfarande fortsatte.<\/p>\n <\/p>\n Vid millennieskiftet trodde Aaltonen redan att han hade pensionerat sig fr\u00e5n att framf\u00f6ra modern jazz, men flera musiker fr\u00e5n den yngre generationen var av annan \u00e5sikt. F\u00f6rst bj\u00f6d Antti Hytti och Jone Takam\u00e4ki in Aaltonen att g\u00e5 med i gruppen Suhkan Uhka (Suhka, 2002) och sedan \u00f6vertalade den gruppens basist och trummis, Ulf Krokfors och Tom Nekljudow, honom att bilda en gemensam trio med dem. Juhani Aaltonen Trios liveinspelning Mother Tongue (2002) blev en konstn\u00e4rlig framg\u00e5ng och bel\u00f6nades dessutom med \u00e5rets Jazz Emma-pris. D\u00e4rmed fick pensioneringen v\u00e4nta, och denna aktivitet f\u00f6ljdes av en verklig ren\u00e4ssans i Aaltonens karri\u00e4r, med otaliga framtr\u00e4danden och inspelningar med Juhani Aaltonen Trio (d\u00e4r Reino Laine senare tog \u00f6ver p\u00e5 trummor), Juhani Aaltonen Kvartett (med Iro Haarla p\u00e5 piano som till\u00e4gg till trion), Nordic Trinity (med Mikko Iivanainen och Klaus Suonsaari) samt m\u00e5nga andra konstellationer.<\/p>\n Den nu aktuella jubileumskonserten omfattar hela Juhani Aaltonens karri\u00e4r, \u00e4ven om m\u00e5nga gamla samarbetspartner redan \u00e4r borta. Sj\u00e4lvklart medverkar Heikki Sarmanto, med vilken Aaltonen har upptr\u00e4tt och spelat in aktivt i \u00f6ver sex decennier; Reino Laine, som Aaltonen m\u00f6tte f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 det legendariska \u00f6vningsutrymmet vid Kurvi i Helsingfors i b\u00f6rjan av 1960-talet, strax efter att han flyttat till staden; Iro Haarla, som deltog i flera projekt i slutet av 1970-talet och b\u00f6rjan av 1980-talet tillsammans med Aaltonen och Edward Vesala; Raoul Bj\u00f6rkenheim och Ulf Krokfors, som varit med i m\u00e5nga av Aaltosens projekt under det nya millenniet; samt \u00e4ven de unga musikerna i PLOP. Ocks\u00e5 Raoul Bj\u00f6rkenheim spelar.<\/p>\n Presentation bild: Jori Gr\u00f6nroos<\/p>\n Konserten arrangeras i samarbete med Savoyteatern.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/helsinkijazz.fi\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/The-Juhani-Aaltonen-Trio-in-2002_380.jpg\")